Tunna skrik mellan asfaltens partiklar
gråtande persienner mot nedtyngd metall
gatlyktornas aura vittnar om en färglös hinna
vandrande siluetter, frustrerade, låga
som om senapsgula mopeder slutade fly.

Vägar utan innehåll, vita sträck utan tillgång
Utan slut och perspektiv
inte heller något driv.

Om flykten var geometri
är cirkeln fri

Droppar längs skyn
där tegel går mot gult
dagg mot frusen bomull

När oron lagt sig.