Som ni vet så är jag inlagd på en sluten psykiatrisk avdelning. Livet är inte lätt just nu. Allt är bara kaos. Jag håller på och försöka hitta ett ställe att bo på Det går framåt, men än avslöjar jag ingenting. Min medicinering har ändrats. Anafranilen är borttagen och nu går jag helt enkelt på andra mediciner. Tvångstankarna har lättats lite, lite. Med det menar jag att jag kan gå och lägga mig under täcket en stund på dagen utan att hela tiden tänka på att jag måste tvätta händerna. Ungefär så.

På dagarna försöker jag komma iväg till ordinarie aktiviteter. MISA, en diagnosgrupp för personer med Aspergers syndrom och en yoga (aktiv avspänning) -grupp jag går i. Det är anstängande för min aspie-sida att vara här. Så mycket intryck, man måste nästan jämt dela rum med någon, man kan nästan inte bestämma vilken mat man ska äta och allting förändras hela tiden. Det finns massor av andra saker som stökar till i min hjärna, får kaoset att väckas till liv.

I dag kom pappa hit med mitt älskade kedjetäcke. Jag har saknat det så mycket. Även min dator och kläder tog han med. Det uppskattas som fan.