Jag känner mig väldigt ”snubblig” – dagen till ära. (?) Flera objekt har blivit offer för detta,. Inte för att de tär ovanligt när det gäller mig. När jag var hos sjukgymnasten snubblade jag över en motionscykel, vilket gjorde att folk runtomkring frågade om det gick bra. För att summera detta, så snubblar jag runt mycket i livet. Gör illa mig ofta, oavsiktligt, – fast jag bryr mig inte så ofta. Det är bara andra som blir lite förskräckta, men de jag känner har vant sig.
Det känns ofta som att jag ska gå rakt in i något, eller snubbla in i det. Ibland blir människor arga på mig på grund av det, sådana jag inte känner. Då får jag använda min knasiga egenskap – att inte notera människor runt om kring mig. I det här fallet kan det vara nästan positivt, men det finns självfallet problem med den.
Tyvärr blir jag väldigt provocerad när andra försöker tillrättavisa mig, när jag inte rör mig ”moriskt korrekt”. Jag förstår att andra inte behöver tänka så mycket på det här, eller jag tror det. Fast när jag är stressad eller trött fungerar det mycket sämre. Detta är ett problem, som jag fick på köpet, när jag föddes med aspergers syndrom. Jag har levt med motoriska problem hela livet. Överrörligheten i fotlederna och knälederna gör det lite jobbigare. Som tur är jag jag accepterat det, men det betyder inte att det inte är jobbigt att leva med det.
Nu tycker jag att vi alla ska ta ett ögonblick inse att vi ska vara tacksamma över att vi har en hyfsat (eller bättre) fungerande kropp! <3
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.