Sterilt burspråk där andetag blir till sten

Tunna virvlar genom askgrå neon

jamande längs spiral

ytligt pulserande nattliv

porten går igen

Strålar, vassa

Ändå mjuka som dun

Sprider sig som fluffiga små fjun

Gator och torg, fuktiga

Hurtiga folk på morgonen, för duktiga

Där samtal mellan människor sker

Genom tårar de ber.

I ditt tidsperspektiv

Inom dina ramar

fäller jag tårar, mikrofonformade

där jag hamnar, tankevärld

mot en parkbänk

med pannan mot din kind

existensens rum

Gatan bakom krönet

genom kolgrillens os

vilar moln av krögarens cigarett

ringar via näckrosen där kanalen viker av.

Att spatsera i lera

Gråta genom plåt

Skrika utan eko

När istappar vandrar

Andas daggkåpor

hos orosmomentets viskning

Med en viss eftertänksamhet

Du strålar som för många milli Sievert

precis som du är explosiv verbalt

för få människor försöker öppna gargageporten

de dricker råsaft och en öl för mycket

tills deras dekadanta tårar

skymtar horisontens skalv

Som vi dansar mot betong

I ett fönster skymtar jag någon i sarong

Trippel oro utstrålar vår dans

Fast vi virvlar oss i trans

Fotsteg som berättar en historia

Vid byggnadens foto vilar en gloria.

hjärtats andetag

grådaskigt, damm

byggnader i skyn

vardagslunken på torget

pressbyrån, nya andetag

droppar mot tunnelbanans fönster

som splitter mot metalliska ljud

där gnistor möter nästa avgång.