Jag sitter och lyssnar på Ulf Lundell – Aldrig så ensam. ”Du är aldrig så ensam som du tror. Månen är din syster. Solen din bror.”

Det är svårt att skriva en sammanhängande text. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, känner mig väldigt frånvarande från världen. Inte har jag någon aning om vad och hur jag känner, förutom att jag är så fruktansvärt tvångsmässig. Det gör mig depressiv. Jag kämpar på.  

Nu lyssnar jag på Thåström – Samarkanda.

Söndertvättade händer mot svarta tangenter.
Hur ska jag ta mig ut?
Ut ur min bubbla.
(Av: mig)

Jag ber om ursäkt för dålig uppdatering, för allt. Går runt och bär på mycket ångest och skuldkänslor.

Lyssnar på: Green Day – Boulevard of broken dreams.

Det finns inga ord. Jag försöker stå ut. Vill bli frisk. Det känns ändå som ett gott tecken att jag har kunnat uttrycka detta inlägg.