Kategoriarkiv: Tänkvärt – Worth to think about

Inse trauma / Recogizing trauma

17 tisdag Maj 2022

Posted by in Aspergers syndrom, Känslomässigt kaos / Emotional chaos, Psykisk (o)hälsa - Mental illness, Tänkvärt - Worth to think about

≈ 13 kommentarer

Etiketter

, , ,

En sådan dag. Som den, som man – på sätt och vis – vill stryka. Med ambivalens.

Efter jobbet hade jag psykolog-samtal. Den här gången insåg jag vad jag faktiskt varit med om. Trauma efter trauma. När ska man få lugn och ro? Mönster, som tenderar att upprepa sig. Gång på gång. Tills man gör något åt det.

Jag vill ha mer lugn, som jag – delvis – har fått, Fotografiskt minne, tvångstankar och ångest spelar en stor roll i allt detta. Att man väntat så länge på att berätta.

Jag känner mig orolig, stressad och utmattad efter den här dagen. Vila behövs.

Rätten till sin egen kropp / Right to your own body

21 torsdag Apr 2022

Posted by in Fördomar / Stereotypes, Samhälle, Tänkvärt - Worth to think about

≈ 13 kommentarer

Etiketter

, , , , , , , , , , , , ,

Under ett sammanhang i dag frågade en person ”är det ditt första?” Och tittade på mig. Jag sa nej, men fick höra att jag hade sagt att det var mitt första. Personen trodde att jag var gravid, så att jag är tydlig.

Det var andra gången på några dagar. På flygplatsen i Tirana var det en som jobbade på flygplatsen , som frågade om jag var gravid.

Utstrålar jag något som får folk att tro det? … Och varför är det ca 90% av de som frågar – kvinnor?

Svårt att torka bort tårdränkt smink utan verktyg / Hard to remove tear soaked make up without tools

14 måndag Mar 2022

Posted by in Aspergers syndrom, Betydelsefullt / Meaningful, Citatens skuggor / Shadows of quotes, Känslomässigt kaos / Emotional chaos, Psykisk (o)hälsa - Mental illness, Tänkvärt - Worth to think about

≈ 10 kommentarer

Etiketter

, , , , , , , , , , , , ,

Jag känner mig extremt trött. Kroppen bultar. Jobb, sjukgymnastik, psykolog-samtal. Tysta skrik efter vila.

Avenged Sevenfold – Afterlife spelas – just nu. Jag ligger i soffan med min rosa fluffkudde över fötterna. Lite lätt, över. Rosa filt i knät. Datorn på det. Lite lättad över allt, som jag varit oroad över tidigare.

Det är så mycket jag vill skriva, men vissa saker kommer inte ut. Som så ofta. Perspektiv. Kaffe-glas som går i golvet, men de går inte sönder. Som, bokstavligen, i dag. Svordomar. Bara att torka upp. Börja om. Lättare sagt än gjort, även om det blir en kopp kaffe – för lite.

Som sagt – väldigt trött, men lättad.

Det är svårt att torka bort tårdränkt smink utan verktyg.

Bonniers konsthall: Sorgearbete

01 söndag Nov 2020

Posted by in Kreativitet / Creativity, Tänkvärt - Worth to think about

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , ,

I dag var jag och Carolina på Bonniers konsthall där vi såg en utställning som heter Sorgearbete. Den var verkligen på djupet och jag gillade att man fick vara kreativ i sina egna tolkningar.

”Men mot gummi, glas och metall – betyder ett mirakel inget alls” – Kent (1997)

15 torsdag Okt 2020

Posted by in Fördomar / Stereotypes, Kreativitet / Creativity, Samhälle, Tänkvärt - Worth to think about, What I'm wearing

≈ 4 kommentarer

Etiketter

, , , , , , , , , ,

Jag tog ett ganska random citat, som jag älskar – men ändå, ni vet. Vissa citat är för bra. Eller?

Tystnad…?

Nu sitter jag här igen och ”fiser”. Pillar i naveln. Eller vad säger ni neurotypiker? Okej, skämt. Det verkar finnas massor av uttryck för att ersätta att man sitter på sitt arsle och gör ingenting. Lite mer rätt fram. Allting som inte är ”fräscht”, enligt ”dem”. Är ”dem” , samhället – eller? Egentligen är det rätt konstigt att vi ska anpassa oss efter regler som ingen ens vet vem som har kommit på. Tycker ni inte?

Hur som helst – jag sitter på min röv, på min rosa fluffkudde, som alltid – är jag skriver. Jag orkar inte flytta på datorn på grund av alla förbannade kablar. Jag är barfota, fast det är rätt kallt. Fast jag gillar att frysa lite. Jag har på mig svarta shorts, som var mammas förut. Tydligen kan man se ”allt” om man kollar in – om jag sitter med korslagda ben. Fast vem bryr sig? knallrosa trosor, vinrött linne och svart BH-topp. Inte för att det är viktigt, men ändå kul att skriva något annorlunda.

Jag hoppas verkligen på en helt natts sömn i natt och hoppas detsamma för dig.

<3

Psykisk smärta har många fejs

14 måndag Sep 2020

Posted by in Känslomässigt kaos / Emotional chaos, Psykisk (o)hälsa - Mental illness, Tänkvärt - Worth to think about

≈ 4 kommentarer

Etiketter

, , , , ,

Den har dagen har delvis varit lite upprörande. Inte hela dagen dock – jag hade det bra på Dynamo. Jag insåg då vissa saker som jag inte ville inse. Dock finns det en hel trave med böcker som innehåller berättelser som jag inte vill berätta. Jag antar att ni förstår vad jag menar.

Ibland känns det som att jag lever med en flerfaldig eskapism. Det dinns så mycket smärta som jag har upplevt, som inte har fått uttryckas i ord – eller ens av mina läppar. Det är som att min hjärna menar att det är dennes revir. Så den sänder ut en hundsiluett som pissar runt detta imaginära revir.

Mina tankegångar spårar ofta ur. Inte alltid, men rätt ofta. Då måste jag skaka av mig det med nyss tänkt. Jag lider ju, som sagt, tidvis av tvångstankar (och handlingar, mest främst tankar) som kan leda till ångest.

Well, I’m out. So are you, from this one.

Älska att lätta på trycket

21 fredag Aug 2020

Posted by in Betydelsefullt / Meaningful, Samhälle, Tänkvärt - Worth to think about

≈ 5 kommentarer

Etiketter

, , , ,

Är det bara jag som tycker att bild är lite charmig? Jag antar att det är piss, men det kan vara något annat. Ska vi hylla denna kärleksfulla, kissnödiga människa? #älskaattlättapåtrycket

Sprid om du håller med! <3

Nyttigt eller onyttigt?!

19 fredag Okt 2018

Posted by in Aspergers syndrom, Hälsa / Health, Tänkvärt - Worth to think about

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

En sak som gör mig väldigt irriterad är att all mat och dryck ska klassas som antingen ”nyttigt” eller ”onyttigt”. Varför?

Det finns någonting som kallas balans, vilket folk inte verkar förstå. Jag tror inte på detta störda system, som före detta ätstörd. När jag har lagat mat vill jag helst inte få någon korkad kommentar som ”Åh, vad nyttigt!” Detta kan ha lite med min Asperger-diagnos att göra. Alltså att jag helst inte vill prata om min och andras mat när jag/vi äter. Det intresserar mig inte, helt enkelt.

Det är inte hela världen om man äter lite av någonting som anses onyttigt – bara man inte gör det för ofta. Jag tror inte heller att man ska lägga all sin tid på att äta det som anses nyttigt – speciellt inte enligt trender och sociala medier. Man mår inte bra av det.

Glöm inte det ♡

Tack för ordet

Kaosets faktum

01 måndag Okt 2018

Posted by in Aspergers syndrom, Känslomässigt kaos / Emotional chaos, Psykisk (o)hälsa - Mental illness, Tänkvärt - Worth to think about, Yolanda - författare / Whriter

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

,

Ibland känns det som att jag är fast i min egen bubbla. Ångesten väntar förgäves på att komma dit. Folk tror att jag mår ”bra” nu, men jag vet inte

Så fort förändringar sker, så blir jag förbannad inombords. Där tårarna rinner och alla trauman väntar på att formas till ord. Fast jag vågar inte berätta. Vågar jag någonsin?

Rastlösheten gör sig påmind ofta. På tunnelbanan, så fort någon går för långsamt före mig. Jag tror inte att det handlar om just det. Människor kan vara skrämmande. Faktumet att jag inte förstår dem. Jag förstår mina vänner och familj delvis, men inte fullt ut. Det känns som att jag är från en annan planet. Det må låta klyschigt, men är dessvärre sant.

Jag minns en kolteckning jag ritade med kol för flera år sedan. Armar och händer som försöker tränga sig ur en ögonglob. Är det verkligheten tro? Varför skriker jag men ingen hör?

Nu är ett sådant ögonblick då verkligheten kommer i kapp. Jag sitter och ”ångar” (tolka: vape) i min säng. Nyss nybäddat med mina helt nya lakan från Ikea. Det smärtar mig dock att otroligt många andra har samma lakan. Varför har jag alltid behovet av att vara unik? Jag är det på mitt sätt. Är det hela sanningen? Känner någon lite av det jag känner? Om ens en gnutta. Inte vet jag.

Min irritation är lättväckt. De senaste månaderna har jag varit mer förbannad än vanligt. Jag är rädd för konflikter, som vanligt. Flykten är något vardagligt numera. Från mig själv. Från min psykiskt sjuka (läs: bipolära) hjärna. Jag är ständigt rädd för att insjukna i ett skov igen. När jag blir stressad hörs alla intryck i vardagen högre än annars. Jag är trött på att leva i förnekelse.

Hörs jag lika mycket som du? Är jag värd något?