I morse vaknade jag rätt tidig, fast det är lördag och jag är ledig. Jag funderade över i vilken ordning jag skulle göra allting – tvätten, duschen osv. Vid halv tolv skulle jag äta frukost med mamma och pappa. Istället kröp jag ner i sängen och kollade på klipp.
Resten av dagen har jag spelat Alfapet med personalen på LSS-boendet, vilket var kul. Jag älskar korsord. Det påminner mig om alla dagar med älskade Farmor. Vi glömde bort tiden ibland. Skrattade. Jag saknar henne. <3
I dag var jag ledig, men jag vaknade trött ändå. Nej, men, jag kom hem rätt sent i går plus att jag vaknade väldigt tidigt den morgonen. Pappa var här och åt lunch, Det blev potatis, som jag stekte upp med spenat, tofu med mera. Kryddor. Med mina röra på tahini och svarta bönor. Jag hade sjukgymnastik också, men problemet då var att vissa personer ska behöva komma med extremt jobbiga kommentarer.
Den senaste veckan har varit rörig – kroppsligt, känslomässigt och psykiskt. Troligtvis beror det, i grunden, på att jag (med läkares tillåtelse) helt tagit bort Seroquel/quetiapin från min medicinering. Jag har trappat ner under många år innan. I tidigare inlägg har jag berättat att jag förmodligen inte behövde den från första början, utan bara har gett mig många biverkningar. Jag känner mig inte helt stabil. Sover mindre, eller åtminstone mer ytligt. Utsättningen påverkar min kropp ganska mycket, har jag märkt.
Förresten – glasögonen är beställda. Det blev inte de som jag visade för någon vecka sedan, utan jag hittade liknande bågar på ett annat ställe. Nästa vecka kan jag hämta ut dem.
I morgon åker mina kära föräldrar utomlands. Pappa ska stanna efter att mamma har åkt hem i någon månad, så jag träffade honom en stund i eftermiddags. Fina pappis! <3
Det blev tyvärr en ganska tuff natt, med för lite sömn och för många uppvaknanden. Jag har tagit mig igenom litiumprovtagning och jobb. Sedan kom pappa och Ph hit, för att kolla på en teknisk grej. Eller snarare – det var bara att byta HDMI-uttag (för att det ena var slitet). Tur att jag har de två som back-up, när det gäller sådant som inte alls är min grej. Jag har till och med tappat bort min fjärrkontroll, sedan 1 månad eller längre. </3
Pappa odlar lite överallt. Mamma kom förbi hos mig och lämnade en choice-glassburk med pappas odlade tomater. <3 Gulligt, tycker jag – även om jag inte gillar att odla, för egen del.
Just nu sitter jag och springer mellan datorn, sängen och fläkten. Sen är det lösa papper som kan flyga åt alla håll. Nyss var det pappersskräp till en vegansk kexchoklad, som hade ”fladdra-runt”- tendenser. Det har varit extremt lökigt under dagen. Jag, som sov dåligt i natt, kände att jag kunde tuppa av – när som helst. Det är inte ens lite svalt i skuggan. Nu räcker det! Haha.
Jag tänkte visa detta, fantastiska, armband, som jag fick av mamma och pappa. Det hade jag önskat mig, med texten: Det är ni som är dom konstiga, det är jag som är normal. Ni kanske känner igen den, för jag återkommer till dessa rader ibland. De är från Thåströms låt ”från himlen sänt” och citatet är även namnet på plattan, som låten ligger på – spår 1, från 1999. Tack <3 Det citatet betyder mycket, så det var en väldigt fin present.
Av brorsorna fick jag en skriv/ritplatta, som jag kan koppla till datorn och använda i photoshop! Jag har inte provat den hemma än, men det gör jag nog snart. Tack <3
Som ni såg bland inläggen i helgen, så fick jag en lyxshake från Max av Carolina! Tack <3
När solens isande strålar pyser ut den energi som finns kvar. Då önskar jag att jag vore långt bort. Sedan får fläkten och spellistan ”Det är ni som är dom konstiga, det är jag som är normal” (namnet på Thåströms platta från 1999, nästan samma stavning) viska, men ändå skrika mig till sömns.
Jag beställde en fläkt i går, så den är på ingång i takt med covid-ryktena. Det går, förvisso, en hel del rykten om allt. Jag orkar knappt gå in på Facebook hemma, eftersom jag jobbar mycket med vår sociala medier på förlaget. Vissa är bara ute efter sina kära ”klicks”. Man vet aldrig. Fast det mest tragiska är att folk inte kan bete sig gentemot varandra i kommentarsfälten.
I högtalarna sjunger Imperiet med Thåström på sång – kriget med mig själv. Jag lyssnade så mycket på den här låten när jag var tonåring att pappa valde den som ringsignal på just mig – lite gulligt. Då jag var 14 år lyssnade jag nästan enbart på Ebba Grön, Imperiet och Thåström. Även Green Day, Simple Plan, Kent och Sum 41 – ibland. Nu har jag utökat Thåström-musiken med Peace Love & Pitbulls – som är mer åt industri metal-hållet. Sedan lyssnar jag mycket mer på Kent än jag gjorde som yngre.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.