Dalagatan varvar mellan skugga och sol

Sturehof gråter via ombyggnad

Birger Jarlsgatan fäller en tår

Molnen tränger genom himlen där kungsträdgården tar vid

Spårvagnar andetag binder ihop Djurgården

Just som du finns kvar.

När slutstation, droppar.

Skor, bara

Allt jag kan se,

Från ett fönster,

Extra löv en unken höst

Tårar längs flyktens tröst.

Vem hör dina gnistor mot fönstret?

Vem följer dina fotsteg i lera?

Vem räddar dig när livet pendlar mellan ebb och flod?

Där, hoppet möter transparensen.

A bench

Angry, exhausted, fearful

Teared up vocals

Broken sunshine 

Narrating

Page by page

Emotion by emotion

Greyscale comes to light

Droppar av stål

Strålar, tränger bitvis

Tystnad genom molekyler

Världskartan – Mättnad, hopp, drömmar

Brunt, men ädelt, for genom strupen

Där vilar partiklar av glas genom ork

The train is pulling itself to the station

Emotions run deep within the platform

Sun is reflecting in the screaming window

Light, darkness, breathing of a diary

Pages stuck together

Narrates a story in the spring wind

In the bright blue sky