Jag ligger på min säng. Alla lampor är släckta. Det enda ljuset kommer från telefonen. Lugnet. Djupa andetag.

I går fick jag ett psykbryt eller snarare ett kort neråtskov. Detta berodde säkert på bipolariteten. Jag hade fullt med disk och skräp i köket. En i personalen som var där är så jävla jobbig, så att ta hjälp av henne var uteslutet. Självskadetankar, självmordstankar, panik. Det slutade med att BARA diska och inget annat. Sedan lade jag mig på min säng och lyssnade på musik och blundade. Djupa andetag. Så sjöng jag med i diverse låtar. Jag kan ofta låttexter utantill. Innan ringde jag lite vänner för att ha någon att prata med, men ingen svarade – då fick jag lösa problemet själv! Det fungerade faktiskt…

Det var den berättelsen