I dag har jag varit ledig och faktiskt hunnit med en hel del. Tur det, för annars hade jag väl gått i taket. Uppenbarligen.
Imperiet – Fred i hörlurarna. Hjärta
Jag har mens och oron är maxad. Ni kanske ser mensmonstret, grr. Allt jag kan se är eenskaper som en ofta tycker beskriver en rättvist. Typ negativa adjektiv, som värdelös, ful och äcklig.
Snart är den andra dagen över. På denna period. Just nu känner jag mig frustrerad och ledsen. Lite allt på en gång. Ibland hoppfullt , för att lika fort övergå i oro.
Även om stressen att inte ha en telefon äter upp mitt fokus, så är det ändå lite upppfriskande att inte spendera dag ut och dag in med sin leksak – telefonen.
Jag sittter inte med telefonen hela tiden, men säkert någon timme om dagen. Kanske något mer om jag reser.
Men det finns en hel del dag in och dag ut:are. Är du en sådan? Dock är jag inte en motståndare av digitaliseringen som sådan, men självfallet finns det både för- och nackdelar med den. Frågan är i vilken takt den kommer att öka i omfattning. Eller om den kommer att göra det.
Jag har varit hemma en (!!) dag för att jag blivit förkyld, men är ändå rastlös och orolig. När jag är hemma sjuk blir jag mest stressad och uttråkad efter några timmar.
I morgon åker jag med mina bröder till Skåne. Vi hälsar på våra föräldrar och firar jul plus nyår där.
Jag saknar dem.
Mina föräldrar.
Deras fantastiska aura.
De bara är.
Jag sitter här, dagen, innan flyget går, och känner mig lite orolig (som alltid, när jag ska resa). Skönt att flyget går på kvällen, så att jag slipper oroa migför att försova mig.
Det ska bli så mysigt att åka dit, känna lantluften viska genom hårtestarna.
Jag är helt slut, precis som vetekudden på nedre delen av magen. Det brukar hjälpa lite med vetekudden, men det känns motsägelsefullt att ha den när det redan är för varmt…
Mensen kom i går, så hej molande värk genom de flesta andetag.
Sedan att det är mycket varmt i dag, för att vara Sverige, gör det hela mer intensivt.
Hur som helst, jag har en haft en tung vecka, energimässigt. Dock har de mötena varit nödvändiga. Det var skönt att det var helg, för en gång skull. Nej, men jag brukar väl inte vara ett ”fan” av att vara ledig. Den här gången behövdes det, för jag var helg slut. Den här perioden, senaste månaden, har fört med sig en omfattande dos stress.
Jag har i över en vecka haft restless legs-symtom, något diffus smärta i foten och sämre balans. Ni som känner mig ”på riktigt” vet att mina balans redan är ganska dålig.
Mitt psykiska mående är lite sämre. En inre stress, mycket tårar och dag två på mensperioden. En frustrationsnivå som är väldigt hög.
Att vara förkyld är en känslomässiga berg- och dalbana. Tidvis finns oron där. Den har övertaget. Det är dessutom lättare för ångest att ta över när man är typ instängd.
I princip instängd är man när man är sjuk. Rastlösheten är nog värst när man är på gränsen till frisk.
Jag är trött, energilös och orolig. Mens är ingen lek.
I dag är det Fars dag. Jag och mina bröder skickade ett blombud till pappa och mamma, eftersom de numera bor långt neråt i landet. Pappa blev mycket glad för sin höstbukett, så det var helt klart värt det. (Tur att det gick bra med leveransen av blommorna, då mina föräldrar var på promenad. Det löste sig fint, så tack Interflora!) Min pappis är bäst och gulligast!
Tillbaka till tema mens: Det var bra att den inte kom om några dagar, eftersom då är jag mitt i att ha för mycket att göra. Det blir en hektisk vecka, förutom att det är mensvecka.
Sedan måste jag få allt i planeringen att gå ihop, suck. Jag tror att jag har löst det mesta.
Vad ska du göra den här veckan? / What are you up to this week?
Hjärnan spelar en spratt ibland, kanske rent av rätt ofta. Man oroar sig och tar andetag efter andetag. Fast… För vad? Nej, jag vet inte. Det kan vara att man vill ha bekräftelse av någon annan att det är okej, att man oroar sig i onödan. Hur är det för dig? Är du orolig? För mig driver den mig till vansinne.
Senaste veckan har jag känt mig mycket stressad. Det har varit mycket möten som inte har med jobbet att göra, vilket har hemsökt mig. Många beslut. Överbelastad hjärna.
Appråpå att det är helg – problemet är nog att jag har för mycket tid att tänka. Fritt spelrum för tankarna helt enkelt. Som bubblorna beter sig när man öppnar korken på en kolsyrad dryck,
Min inspiration har varit sådär de senaste dagarna, mest på grund av mensvärk och ångest i samband med det. Världen hör inte orden jag vill skrika ut, Nu är mensveckan slut, så nu slipper vi ”mensmonstret” – för den här gången.
Tankarna snurrar och vill inte alltid väl. Kan man säga.
I dag ar jag inte mått så bra. Jag har någon typ av PMS, för jag känner i hela kroppen att mensen snart är här. Sen går jag runt med oerhört starka känslor och blir upprörd över det mesta.
Jag vet inte riktigt var jag har mig själv. Som ett andetag i intet.
Ibland är det bättre och jag varken tänker eller reflekterar speciellt mycket. Små stunder. Oftast tänker jag mycket intensivt på saker jag inte riktigt kan ta på. Ibland vet jag precis vad det är, men jag kommer inte fram till något.
I dag är det Valborgsmässoafton. Halvdag på jobbet och årskontroll på psykiatrin.
Den här dagen väcker många minnen. Några bra från uppväxten, med korv och festis i handen. Från de övre tonåren ekar minnen från mösspåtagningen. Jag mådde fruktansvärt dåligt i min ätstörning då.
Fast mest minns jag att jag spelade fotboll med mina syskon och deras vänner. På planen bakom majbrasan.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.