Inside an departing train, slowly silver

Broken stories from far away

but even so close – like a scream beyond

Wings of social codes – along with a surface

freezing, empathic, bloody diffent

transparency within

a tired voice of sorrow.

Som elektricitet – dov, blixtrande, droppande

Skuggade ledningar mot genomskinlighet

Skarpa kontraster genom djupet av rör

Drypande tegel, dunkar längs fasaden

Bakom distraktionens skugga

Där hårtestar vilar mot stötar av sår.

Tårar

längs bruten tågräls

elektricitet – svag – bakom himlens hinna

ord skär mot smaragd, ekon bortom allt

yttrandets kraft gnistrar mot skuggan på den gatan

den som lämnat spår efter droppar av asfalt