En sådan dag. Som den, som man – på sätt och vis – vill stryka. Med ambivalens.

Efter jobbet hade jag psykolog-samtal. Den här gången insåg jag vad jag faktiskt varit med om. Trauma efter trauma. När ska man få lugn och ro? Mönster, som tenderar att upprepa sig. Gång på gång. Tills man gör något åt det.

Jag vill ha mer lugn, som jag – delvis – har fått, Fotografiskt minne, tvångstankar och ångest spelar en stor roll i allt detta. Att man väntat så länge på att berätta.

Jag känner mig orolig, stressad och utmattad efter den här dagen. Vila behövs.