Etiketter
Tystnad
ett svart moln
mörkret utanför
du kan inte nå mig här
Din hand är utom räckhåll
även om du väntar på mig runt hörnet
du kan aldrig nå mig här.
/Y,
01 torsdag Sep 2011
Posted in Kreativitet / Creativity
Etiketter
Tystnad
ett svart moln
mörkret utanför
du kan inte nå mig här
Din hand är utom räckhåll
även om du väntar på mig runt hörnet
du kan aldrig nå mig här.
/Y,
28 söndag Aug 2011
Posted in Kreativitet / Creativity
… Då du bara vill sjunka genom jorden och aldrig mer komma upp igen.
… Då du känner att du inte har åstadkommit någonting, även om dina nära och kära försöker övertyga dig om motsatsen.
… Då självmords- och självskadescenarion spelas upp likt en film i ditt huvud, mer eller mindre som ett bakgrundsbrus.
Då du önskar att livet vore slut.
Kära du, håll ut – blunda och ta ett djupt andetag.
Ta flera.
Andas in, andas ut
och hoppas på att verkligheten ska vara mer skonsam när du åter öppnar dina ögon
och möter den.
/Y,
22 måndag Aug 2011
Posted in Kreativitet / Creativity
Tårar,
svartmålade ögon,
dårar – ser ni inte att de faller?
En glasklar droppe,
flera – tills de är oräkneliga,
då faller en sista tår
och mina kinder är svarta
föralltid.
/Y,
19 fredag Aug 2011
Posted in Kreativitet / Creativity
Ute öser regnet ner,
inom mig är min kropp klen,
trötthet – och allt vad det innebär,
även halsont som skär,
genom min hals,
och utanför dansar regnet en vals.
/Y,
04 torsdag Aug 2011
Posted in Kreativitet / Creativity, Musik / Music
Jag ville bara dela med mig av en låttext av Thåström, min musikfavorit. Låten är unik i sig, det är verkligen en exceptionell personbeskrivning.
Hjärter Dam ( Lyssna: http://www.youtube.com/watch?v=So3UnHP5zAo )
i hennes värld av blommor
i hennes värld av rosor
i hennes värld är hon helt klädd i vitthon är inte som oss andra
hennes lögner dom är sanna
hon är inte sån
hon har aldrig haft felhjärter dam bär på en sak
som hon inte vet att hon har
hjärter dam bär på en sak
hon bär på rent svart hathon ger ingenting
för hon ska ha
hon ger ingenting
för hon tar
och ingen annan får ha
nåt som hon inte hari hennes värld av solsken
i hennes värld är hon helt ren
i hennes värld står du alltid till svarshjärter dam bär på en sak
som hon inte vet att hon har
hjärter dam bär på en sak
hon bär på rent svart hathon bär en blomma som hon inte vet om att hon har
hon bär en blomma som hon inte vet om att hon har
~~~
När jag lyssnade på musik under kvällen satt jag och funderade på denna text och insåg en sak som jag inte tänkt på tidigare – detta är ett porträtt av en olycklig människa. Jag har lyssnat på Thåström länge och det var ett tag sedan jag hörde denna låt för första gången, men vad jag kommer ihåg är att jag inte analyserade texten närmare när jag var yngre. Allt jag visste var att jag älskade denna låt. Redan då visste jag att Sven Joakim Thåström är briljant.
Textraden ”hon bär en blomma som hon inte vet om att hon har” gillar jag verkligen. Citatet är så flexibelt, det kan rentav skifta betydelse under ett helt människoliv. Man upptäcker alltid nya saker om sig själv – både positiva och negativa. Det är en perfekt avslutning på låten. Att meningen upprepas gör att man förstår att den är viktig, just för att man ska få flera pespektiv på texten – den framhäver dess gråskalor (vilket leder till att den är väldigt intressant psykologiskt).
Det var bara lite tankar jag fick när jag började fundera över texten i sig, men nu ska jag inte tråka ut er mer. Om det är någon som också har funderingar så skriv gärna en kommentar!
/Y,
15 fredag Jul 2011
Posted in Kreativitet / Creativity
Ett folkvimmel.
Människor – stora som små.
Restaurangen.
Passagerarnas klagomål om de alldeles för höga priserna.
Ljuden.
De skär sig i huvudet.
Ångest.
Hög puls.
Stoppa in maten i munnen, för fan!
Annars faller du tillbaka.
~~~
Det där med att folk klagar på de höga priserna – om de nu inte vill betala så jävla mycket pengar så får man väl för fan ta med sig mat ombord på båten! En liten parentes bara…
/Y,
15 fredag Jul 2011
Posted in Kreativitet / Creativity
Nästa tåg mot Österskär lämnar stationen om en knapp halvtimme. Tiden står skriven med en orangeaktig färg på en svart, elektronisk tavla på andra sidan stationen. Trots att klockan inte är mycket denna varma julidag lyser solen och åkersbergaborna är redan i rörelse.
Gröna träd livar upp miljön på stationen. Annars ser den väldigt gråtrist ut – parkering, ombyggnad, tåg som rullar in och ut med hjälp av järnvägen. Precis som på vilken station som helst.
Tåget som rullar in på stationen är ljusblått med en vit rand och under det en vit text – ”Roslagsbanan”. Tre vagnar, irriterande ljud som kan mäta sig med trafiksignalerna en bit bort.
Ännu ett tåg rullar in – det ska vända och åka tillbaka in mot Stockholm igen. Vid samma tidpunkt lämnar mitt tåg stationen och åker åt andra hållet – till Österskär.
~~~
/Y,