Alltså, jag har laddat upp en bild på min (enligt mig) jävligt snygga peruk, men ingen på facebook reagerar. Vad fånigt detta låter, att beröras av en sådan sak. Mitt dåliga tålamod klarar knappt detta. Fan, varför är jag så uppmärksamhetsberoende för? Dessutom var jag redan irriterad innan detta hände. Nu blev det bara en massa känslor. Varför alltid denna jävla röra? KÄNSLOR, för allt vad det är!

Nu orkar jag inte mer. Dags att sova.

Jag sitter i min säng med en filt och har ångest, eller något annat. Vet inte. Har ingen aning om vad det är jag känner. Samtidigt en slags trygghet – att jag äntligen bor någonstans där jag trivs. Kan fortfarande inte riktigt fatta det, så jag sitter här och lyssnar på Sällskapets nya platta igen.

Igår när jag var på möte med min DBT-terapeut kände jag mig lite nedstämd. Efter mötet fick jag plötsligt ett energiflöde och en massa impulser jag inte kunde kontrollera. Så istället för att vänta på sjukresan stack jag in till stan och shoppade. Blekning och blå hårfärg och en massa annat. Haha, man vet aldrig med mig! Sedan ringde de från receptionen där jag hade haft mitt möte och var typ sura för att jag inte väntade, men jag orkade inte bry mig om det. Nåja.

I dag var jag på stället där jag ska gå min OCD-behandling. Jag har fått en jobbig hemläxa. Det blir en utmaning. Efter mötet var jag så trött att jag bara orkade trycka i mig en Marabou Dream Krisp-chokladkaka innan jag somnade och vaknade ett tag senare när personalen kom med medicinen.

Puss