Medan staden någon slags metallic-nyans fortsätter jag skriva genom det nödvändiga. Jag är ungefär i mitten av ledigheten och andas genom oron. Ångesten har varit högre sedan jag tog ledigt en vecka. Jag vet inte om det bara har med det att göra, men jag försöker fokusera på annat.

Snart ska jag ta bussen och möta mamma.. Vi ska ta en båt till Ekerö, gå runt och fika innan vi åker tillbaka. Jag har också, nyligen, fortsatt läsa i ”De döda skriver inga böcker” av Josefine Wiklund, som jag ska skriva en recension på – som jag redan har förberett lite grann.

Vad händer? What’s up?