Jag befinner mig hemma hos mina föräldrar. De kollar på en film som jag hatar – ”Djävulen bär Prada”. Man mår verkligen dåligt av att se på den, så jag vägrar. Den handlar i alla fall om en kvinna som börjar jobba på ett modemagasin och hennes chef får henne att se jobbet som hennes liv. Jag har verkligen svårt för den här filmen. Den största anledningen är att det hela tiden pratas om bantning, viktnedgång och klädstorlekar. Hur sjukt är inte detta?! Jag kan inte begripa att mina föräldrar sitter och kollar på den här filmen! Ilska var det jag kände när jag såg filmen. Det är klart jag förtstår att det pratas mycket sådant inom modeindustrin, men jag kan fan inte begripa att man gör en sådan film i ett samhälle där både ätstörningar och psykisk ohälsa ökar.

Ingen kan hindra regissörer från att få idéer till sådana här filmer, men jag tycker ändå att ”Djävulen bär Prada” är respektlös. Sedan kan man inte förbigå att filmen tar upp andra aspekter av handlingen än dessa idealfixerade delar av den. Det som egentligen får kvinnan som blir anställd på modemagasinet att stanna kvar på sitt jobb är den ständiga manipulationen från modeindustrin i allmänhet. Hon blir helt förändrad som person. Något som bör nämnas är att hon trots detta lyckas inse att det inte är värt att offra så mycket för ett jobb på det sättet. Denna filmatisering är genomtänkt, men otroligt överdriven och respektlös mot de som faktiskt försöker bli friska från sina ätstörningar. Det blir lite som ett hån – Det gör mig förbannad! Men filmer som denna förekommer och det går inte att hindra. Det finns väl bara en sak att göra – Acceptera att den existerar och försöka släppa störande tankar kring den. Det är svårt, men tyvärr ett måste.

I feel so much better now.

/Y,