Den här dagen kan dra åt helvete – hittills.  Jag mådde dåligt igår kväll också så jag sket i att ställa veckarklockan, men vaknade några gånger under morgon av sms och sånt. Varje gång jag vaknade tänkte jag att jag inte orkade gå upp. Då drog jag mig tilln minnes ett inlägg i en blogg som heter ”Den psykiska kampen” som jag verkligen gillade. I ett inlägg som heter ”Tisdagstips med Tjelsi!” står det att om det kommer en dag då allt bara är fel från början så kan man bla ställa alarmet på två tider och bestämma sig för att gå upp någon av dem. Det gjorde jag, så det blev avgörande för mig – jag kom i alla falll upp ur sängen.

Här är länken till inlägget (rekomenaderas varmt till alla som mår dåligt): http://denpsykiskakampen.wordpress.com/2011/05/17/tisdagstips-med-tjelsi-7/

Jag tvingade mig i alla fall att ta mig till mammas jobb och hämta min mobila internetsticka som jag glömde hemma hos dem. Det sista hon sa till mig var: ”Hur ska jag någonsin kunna hjälpa dig?” Jag hade inget svar – gick bara därifrån. Det finns inget att säga. I slutändan måste man i alla fall  hjälpa sig själv – ingen kan göra det jobbet åt en. Visst kan man få hjälp på vägen, men det är ändå man själv som får göra jobbet. Appråpå detta så vill jag också säga att jag är otroligt stolt över min vän F som äntligen har bestämt sig för att ta tag i sin ätstörning på allvar! You go, girl! <3

/Y,