Som vanligt rör det sig mycket tankar i mitt huvud – just de där som dyker upp om kvällarna. Stress. Tvång som måste tas itu med innan jag lägger mig i sängen och försöker sova. Dörrhandtaget, kokplattorna, rullgardinerna. Sedan måste det finnas flera lampor för att jag ska kunna sova. Två i burspråksfönstret, men i taket har jag i alla fall släckt. Jag vill dessutom inte kunna se in i badrummet, för då känns det alltid som om någon eller något därinne stirrar på mig.
Det är svårt att gå och lägga sig tidigt. Jag vet inte varför, men jag kan inte slappna av då. Om jag kommer i säng innan midnatt är det väldigt sällsynt. Ska jag vara helt ärlig så går jag inte upp så tidigt på morgonen, men jag kan vara otroligt trött på kvällen men ändå inte kunna sova.
Jag trodde att jag hade gjort en av mina kompisar väldigt sur och var helt säker på att hon aldrig ville prata med mig igen. Det har hänt alldeles för många gånger att jag har haft fel när det gäller relationssituationer – jag ser allt i svart och vitt. Otroligt hopplöst, jag lär mig aldrig. Min kompis ringde mig för några timmar sedan och sa dessa ord (inte exakt kanske):
– Du måste lära dig det där!
Hon har verkligen rätt. Jag behöver jobba på det. Inte för att det är särskilt lätt att jobba med sina problembeteenden och dessutom få resultat, men jag försöker aktivt. Det är svårt, men det har redan gett resultat. Kanske inte lika mycket på alla områden, men det viktiga är ju att man försöker. Därimot får man ha lite tålamod med att det ska ge resultat. Det är svårt – jag vet, men man får helt enkelt stå ut.
Just nu sitter jag i min sängen med täcke, kuddar i alla dess former och storlekar och en filt. Fläkten är på och fönstet är öppet. Lite udda kanske med tanke på alla täcken och sånt, men förlåt för att jag tycker att sådant är mys då! Itunes är på. ”Bullet For My Valentine – Tears Don’t Fall”. Jag älskar den låten! Speciellt i början när någon i bandet growlar (förmodligen sångaren, men det kan ju vara någon annan) ”let’s go!” .
Nu pratar jag med en killkompis som jag inte har pratat med sedan han hade sin fest några dagar efter hans födelsedag, trevligt att pratas vid igen.
Förlåt för att detta blev ett så förvirrad inlägg, men det får ni leva med.
/Y,
