Haha, det var väldigt längesedan jag kollade på den filmen – men den är rätt kul. Det som gjorde mig lite nere när jag kollade på den var att jag verkligen inser att jag aldrig hade en normal tonårstid. Vad som är normalt är en annan fråga. Inte i högstadiet i alla fall. Jag hade inga vänner då och det var ju sådär lagom trevligt – eller ja, det sög rakt igenom. Allt man fick höra var snack bakom ryggen om hur konstig och onormal man egentligen var. Vilka äckliga, jävla idioter man var tvungen att möta varje dag i skolan. Tur att flera av mina lärare var bra, men det är inte samma grej. Vad gör man då på rasterna? Går på toa, lyssnar på deprimerande musik för att ha något att identifiera sig med. Det var så det såg ut på den tiden.

Som tur var hade jag lite kompisar på min fritid, men tydligen var det inte tillräckligt för mig. Jag fick för mycket skit i skolan. Aldrig nöjd, som vanligt. Det är i alla fall sådana här tankar som snurrar runt i mitt huvud när jag ser filmer som denna. Sedan kan man ju inte förbigå att den är jävligt kul, för att den påminner om vad man brukade kolla på när man var yngre – det var ju ingen bra tid, men ändå.

 

 

/Y,