Jag har verkligen ångest över allt idag. Verkligen allt. Men trots det har jag ändå haft några ljuspunkter. När jag var i stan med min lillbror ringde min kära vän M och sa att hon tycker om mig! Så himla gulligt! <3 Det gjorde mig på bättre humör.

Innan det bar in till stan gick jag och pappa en promenad. Då fick jag en del skit slängd i ansiktet. Vissa saker var kanske sant, men en del har jag ingen lust att erkänna. Det fick mig i alla fall att tänka om lite. Han är en bra pappa. Nyligen när vi åt middag sa mamma att det är meningen att familjen ska säga saker till en som ingen annan vågar säga. Det stämmer nog – fast oftast har de jävligt fel, haha.

Nu sitter jag bara och stirrar framför mig. Ångest, ångest, ångest. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Jag känner mig väldigt nere, men försöker ändå påminna mig själv om anledningarna till att jag stannar kvar i livet. Stilla tårar faller, men förhoppningsvis går det över.

/Y,