Jag har tendenser att skapa kaos vart jag än går. Det märktes tydligt idag. En kompis hade hört av sig till mig i fredags och frågat om jag ville gå till katthemmet med henne och en annan av hennes kompisar på söndagen. Det lät mysigt, tyckte jag – så jag tackade ja till det. Nu när det väl är söndag så hörde jag av mig och frågade när vi skulle ses, men det var lite oklart. Jag kände mig lite orolig eftersom jag befinner mig över en timme från stan, så jag kan inte göra detta spontant – jag måste veta innan. Det måste jag annars också, i för sig, men det är extra svårt när jag inte är nära stan.

När tillvaron blir oviss blir det kaos i huvudet på mig. Jag får ångest, blir gnällig och framför allt arg – jag smällde i dörrar. Då blev det kaos här hemma hos familjen. Förmodligen hade det inte spårat lika mycket om jag hade varit i lägenheten, men nu blev det som det blev. Som tur var lade min kompis fram ett förslag. Vi kunde gå dit tillsammans en annan gång, så att det inte skulle bli så jobbigt för mig. Då blev jag otroligt lättad. Det är skönt att hon vet om att sådant här är väldigt jobbigt för mig. Tack så mycket M för att du är så förstående!

Som tur var har jag något att göra idag, trots allt. Farmor och farfar kommer hit en stund – det lär bli mysigt! Jag gillar egentligen inte hastiga förändringar, men det här får gå. Ärligt talat är jag inte så sponton – men impulsiv är jag därimot. Det är för mig två helt olika saker. Vad tycker ni?

/Y,