Vi pratade mest om mitt tvång. CD-väckarklockan och mobilväckarklockan. Jag får bara kolla att larmet är på 3 gånger, det är ju ingenting. Ångesten kommer bara jag tänker på det! Jag hade det som hemläxa förra gången också, men det gick åt helvete. Tvång är så svårt att bli av med, men det ska gå någon gång.

Jag pratade lite hur det gick på Stadsdelsförvaltningen förra veckan också. Sedan sa hon att jag hade gjort framsteg när det gäller hur jag ser på min diagnos aspergers syndrom. För ett tag sedan när behandlare som inte har träffat mig så många gånger säger: ”Jag ser att du har en asperger-diagnos” och sedan om jag tycker att det stämmer in på mig, så har jag bara sagt ”nej”. Nu kan jag prata ganska öppet om den med personer inom den psykiatriska vården. Jag tycker att det känns bra att ha träffat andra som har samma diagnos och inse faktum – jag är inte ensam.

/Y,