Desperationen. Tomheten. Ångesten. Nedstämdheten. Det är för mycket just nu, allting är bara så överväldigande. Jag kan inte koncentrera mig, fast jag har en DBT-läxa att göra innan jag går och lägger mig. Det orkar jag inte heller med. Jag orkar inte diska, städa – inte ens koka te. Måste ha te. Efter att jag har skrivit detta inlägg ska jag ta en kalldusch och sedan dricka en varm kopp te. Bra, då var det bestämt!

Just nu sitter jag på min säng och slappar, som vanligt haha. Lyssnar på Kent gör jag också. ”Det spelar ingen roll om du håller mig hårt, ingen kommer minnas om hundra år…”. Ja, man kan ju alltid låtsas. Snarare: ”Håll ut, jag behöver dig!”. Åh, jag älskar låten ”Berg & Dalvana”. Ganska uppenbart, egentligen.

Jag känner mig lite extra instabil just nu. Det fick bli ett samtal till min DBT-terapeut, så att jag slutligen kunde ha båda fötterna på jorden – till en viss gräns.

/Y,