Min dagbok tidigare denna kväll:

Jag mår inte toppen idag. Inte bra alls. Dålig inspiration också, för den delen. Jag har ingenting i huvudet. Det är tomt. Jag har ångest. Oxascand? Nej, inte än.

Stressen över att leva. Bara att existera. Försvinn, jävla tanke.

Förvirrningen är stor. Kylan bitande. Blåsten bidrar till kylan. ”Pojken med hålet i handen” av Kent spelas.

Några spelar fotboll. Det påminner mig om när jag själv gjorde det. Hatet från dem jag spelade med. Oönskad. Jag existerade inte i deras värld, egentligen. Allt jag var – en betongstatist. Konstigt nog fortsatte jag spela ändå.

Nuet:

Jag känner mig ledsen, stressad, ångestfylld, irriterad och arg – omväxlande. Gah! Fy, fan vad jobbigt allting känns. Jag kan inte samla mina tankar, inte ens för några sekunder. Hela kvällen har gått åt till att kolla på Scrubs, orkar ingenting annat. Förresten så äger den serien ändå, så ingen fara liksom! Jag har stoppat i mig en del av brödet som jag fick av pappa idag, det var så gott! Till och med det får jag ångest av. Jag har ju redan ätit mycket av det – varför vill jag ha mer?

Det är störande för mig att ha kakor eller bröd eller något som jag tycker är gott i skafferiet, för då vill jag alltid äta upp hela. Jag köpte ett kakpaket igår eller i förrgår, minns inte riktigt… tror att jag åt upp det på en dag. Varför räcker det inte med några kakor? Jag ska alltid överdriva, vad det än gäller. Är det någon som känner igen sig i det här (annars kommer jag att ångra djupt att jag skrev detta)?

/Y,