Av någon anledning känner jag att jag kan andas utan att få ångest när jag är hos farmor och farfar. Inget tvång, men det är nog för att jag inte är i lägenheten – jag har nämligen hört att många tvång är kopplade till det egna hemmet. Allt känns så lugnt! Stora delar av dagen har jag löst korsord och spelat alfapet, love it! Igår åkte jag motorcykel med farfar, vilket var superhärligt!
Ett stort minus är min trötthet samt det faktum att jag är väldigt spänd i kroppen, som vanligt. Jobbigt är det, men jag är van. Sedan har vi ångesten som följer efter mig som en skugga – ibland märks den knappt och ibland är den så stark att jag vill dö.
/Y,
Yolanda and her creative scream 
Jessica - En flicka som är stark skriver:
skönt om du kan få andas lite vännen. det behöver du nog <3
GillaGilla
Yolanda skriver:
Jo, jag känner det :)
Tack <3
GillaGilla
Mia skriver:
Jag säger som Jessica, gott om du får andrum <3
Jag hade ju mina träningstvång förut här i lägenheten och visst är det svårt men det går, även fast jag vet att det inte är samma sak kanske så är det ev. en liten tröst…
Det låter som om du har det underbart och det är bra, kanske kan du åka dit lite oftare för att få andrum?
Hoppas att vi ses snart vännen, toksaknar dig men det har varit så mycket nu.
Kramar Mia
GillaGilla
Yolanda skriver:
Jo, men det är ju lite liknande situation. Man måste lära sig att leva på samma ställe utan tvånget. Jag funderar på om jag skulle åka hit oftare, men det kräver också att jag har 3 dagar i rad som jag inte har något inplanerat. Jag saknar dig med, massor. Det är bara att ringa om du vill prata. Kramar <3
GillaGilla
Vanjavit skriver:
”Sedan har vi ångesten som följer efter mig som en skugga – ibland märks den knappt och ibland är den så stark att jag vill dö”.
Precis så har jag det nu, blir helt tokig :(
GillaGilla
Yolanda skriver:
Ja, det är hemskt :(
Kramar <3
GillaGilla