På veckans DBT-möte (individuellt) pratade vi mycket om relationer. Jag skäms för att jag inte klarar av att säga nej – det är förjävligt. Skammen är hemsk. Nej, nu ska jag försöka att inte bli allt för dömande. Vi pratade också om att jag ska försöka vara så icke-dömande som möjligt inför mötet på habiliteringen senare på dagen.

Mötet på habiliteringen gick bara åt helvetes helvete. Jag och mamma träffade en kurator och en psykolog. En gång under samtalet blev jag så irriterad att jag sa rakt ut (när psykologen sa att jag inte såg så nöjd ut eller så) att jag verkligen hade lust att kasta min kalender (som jag höll i) på henne. Fy fan, haha. Hon var så jobbig och otrevlig, så hon fick väl skylla sig själv. Jag skriver mer om detta en annan gång – riskerar att bli arg igen. Jag som precis tog en oxascand!

Efter mötet träffade jag finaste Anna som gjorde min dag! Te, kakor, mys, TV-serier. <3

/Y,