Paralyserad,
kamouflerad,
rädslan som skydd,
öva på att vara lydd.
Precis som vanligt.

Ångesten ligger som en hinna runt huset,
runt mig,
på vägen utanför vakar gruset,
de lägger märke till mitt krig.

Kanske står du där bakom något av alla hörnen,
kanske vill du förstora spillrorna av det som en gång var jag,
du står där bakom törnen,
i luften känner jag ett kraftigt drag.

Suspekt,
effekt,
piller in i min mun,
det får mig att känna mig tunn.
Precis som alltid.

~

(Skriven natten till den 5/12 2011. Jag kände stark ångest och var just då väldigt misstänksam mot allt, men trots det kände jag mig väldigt kreativ).

Skriv gärna vad ni tycker!

/Y,