En stol i min lägenhet.
Min rosa fluffkudde.
En kopp te med smak av japanskt körsbär.
Ulf Lundell i bakgrunden.
”Stackars Jack, vad ska du göra med drömmen som sprack?”

Aldrig har jag suttit på detta sett.
Alla saker i mitt burspråksfönster.
På så nära håll.
Alla detaljer – så tydliga.
Nya perspektiv på det jag så ofta ser.
Verkligheten – vågar jag möta den?