Jag lovade ju att jag skulle lägga upp bilder på mina julklappar som jag fick av Ylle, so here it goes!
Ett hårband, ett armband och en necessär. Så himla fint, tycker jag.
Jag köpte dessutom ett kuddfodral som var på rea igår. Bild nedan.
. ~ . ~ .
Idag var pappa här också och fikade. Eller snarare, han tog med sig fika. Han hade med sig en spegel också. Rätt skönt faktiskt, för jag har bara två mindre speglar i badrummet. Hoppas att jag kan hantera speglar som jag kan se hela min kropp i. Det kändes lite ovant, faktiskt. Ni som lever eller har levt med en ätstörning – hur förhåller ni er till speglar som finns hemma?




Ninjapuff skriver:
Jag både hatar och älskar speglarna. Samtidigt som jag inte kan hantera att se mig i en helkroppsspegel så blir jag galen om jag inte kan det. Det har väl nästan blivit som ett mindre tvång att jag helt enkelt måste göra det. Vare sig jag kollar eller inte så får jag ångest, Dålig vana det där…
GillaGilla
Y, skriver:
Jag känner igen det där med att det nästan blir som ett tvång att kolla sig i spegeln, även fast man får ångest. Så gjorde jag också när jag var som mest inne i min ätstörning. Därimot funderar jag mycket över om det är ett stort misstag att ha en spegel hemma där jag kan se hela min kropp i, eller om det faktiskt är bra övning.
GillaGilla
Mia skriver:
Ååh vilka mysiga julklappar, så fina :)
Ja du det där med speglar undviker jag så mycket jag kan, jag har småspeglar och min badrumsspegel men inget mer. Hemma hos mamma och pappa hade jag en helfigursspegel på en garderobsdörr och det blev så fel :(
Massa Kramar Mia
GillaGilla
Y, skriver:
Ja, det tyckte jag med.
Okej, jag känner nästan att jag vill hänga något över min spegel när jag känner att jag inte orkar. Det här blev jobbigare än jag trodde.
Kramar <3
GillaGilla