Solens strålar tränger genom vårkylan,
träden har än inga blad,
blåsten fångar upp hennes hår – med odefinierbar färg,
låter det falla fritt i den djupt rotade kylan.

Än sjunger fåglarna mörkrets sång,
när solen försvinner bakom träden,
bakom molnen,
så som hela världen skiftar skepnad.