Igår hade jag ett mycket jobbigt möte med min DBT-terapeut. Efter att ha ätit lunch i stan med min kompis F var jag på väg dit. Innan mötet fick jag inte gå på toa och tvätta händerna, som jag alltid gör – tvångsmässigt. På tunnelbanan velade jag mellan att ge upp eller faktiskt försöka klara av detta. Det slutade med att jag klarade att inte gå in på toaletten i väntrummet, men att min ångest var skyhög. Tiden mellan att jag kom dit tills att min terapeut kom och hämtade mig i väntrummet kändes som en evighet.

Väl inne på hennes rum var jag nog märkbart irriterad. Jag kunde inte riktigt koncentrera mig sm vanligt och tänkte mig inte heller för vad jag sa om det ena eller det andra. Jag bytte humör hela tiden, kändes det som.

Efter mötet försökte jag vända allt. Jag gick och köpte kolkritor, som jag egentligen tänkte köpa när jag var i stan här om dagen. Resultatet från igår har jag redan lagt upp på bloggen, som ni kanske har sett.

Idag har det varit en lång dag. Jag var uppe ganska tidigt, för boendestödet skulle komma redan vid 8:30. Vi hann med lite av varje. Inköpslista, plocka undan saker (kvitton, påsar osv – saker som jag har svårt att slänga), dammsuga och damma på mina fönsterbrädor. Nästan direkt efter att hon hade gått gick jag iväg till mitt möte på MISA som var kl 10. Där fortsatte jag och en av mina arbetskonsulenter att prata om min kommande praktik och framtida studiebesök.

När jag kom hem efter mötet på MISA var jag väldigt trött. Jag tror inte att jag har fått i mig tillräckligt med mat, för att jag har haft så dålig aptit. Tur att jag och min boendestödjare kom på mat som jag kan köpa hem, som jag känner att jag kan få ner. Jag handlade lite efter mötet och åt när jag kom hem, sedan åkte jag iväg och jobbade i 2 timmar. Sedan var jag helt slut. Jag var tvungen att handla resten på vägen hem. Bussen åkte ifrån mig, så jag fick gå hela vägen med maten – fast jag var så trött. Resten av dagen har jag i alla fall kunnat vila.