Etiketter
”Sedan när har du fått mage?”
Så sa min lillebror till mig igår. Jag tog inte illa upp, men det fick mig att fundera. Har jag gått upp i vikt? Hur mycket? Det var länge sedan jag vägde mig, kanske ett och ett halvt år sedan. Nyss pratade jag med mamma. Jag tog mod till mig att fråga om jag hade gått upp i vikt och fick svaret att jag nog har blivit rundare. Vidare berättar jag att jag aldrig har varit så nöjd med min kropp som jag är nu och får en respons i stil med att det faktiskt är det som är det viktigaste. Att jag blev sjuk i anorexi från början var nog att jag aldrig har varit nöjd med mig själv som jag är. Till råga på det har jag också haft en omgivning som har fått mig att känna mig värdelös (jag pekar inte ut alla, utan många).
Det här med att min omgivning har märkt att jag har gått upp i vikt försöker jag se som att jag är på väg att lämna ätstörningen föralltid och möjligtvis även ge hopp till er som är fångade i er sjukdom – att det går att bli fri.
Jag sitter här tårögd, men beslutsam. Det ska aldrig få gå så långt igen med maten att det utvecklas till en ätstörning. Det ska inte behöva bli så här.
Nåja, jag hoppas att jag har berört någon. Om ni har något på hjärtat – dela gärna med er!

Ninni skriver:
Förstår hur du känner! Har själv väldigt svårt när någon kommentera något som jag kan koppla till vikten. Det räcker nästan med att någon säger att jag ser gladare och friskare ut för att jag ska känna mig tjock. Eller när mamma köper bröd med fullkorn i… jag förstår inte riktigt hur jag tänker men ah, jag är väl helt enkelt extremt känslig när det kommer till mat och vikt. Hoppas det blir lite lättare snart. :/
GillaGilla
Y, skriver:
Jo, samma här. Det var värre förut dock, när folk säger att man ser gladare och friskare ut. Jag tror att det är väldigt vanligt med dessa tankar när man har eller är på väg ur sin ätstörning. Förmodligen till och med när man är frisk. Hoppas att det mattas av även för dig snart! <3
GillaGilla
Snake skriver:
Jag hatar att få sådana kommentarer. Som i helögen när mamma skulle hjälpa mig toppa håret ”Har inte du blivit lite tunnhårig?” men det var iofs bara utväxten som gjorde att det såg så ut men skadan var redan skedd: snart stod jag och speglade mig över 20 minuter i tron om att jag var tunnhårig, eller som i höstas när jag fick för mig jag hade dubbelhaka….fy fan eller när jag trodde mig ha fått pilsnerkagge och jag VET att jag egentligen är en sticka…..jag hoppas det löser sig för dig vännen min<3
GillaGilla
twilightflower skriver:
Det är läskigt hur jag känner igen mig i det du skriver. Jag vågar inte vara lika öppen som du på min blogg, trots att den var menad som terapi från början. Kanske borde ha en stäng blogg oxå. Det har du va?Tusen kramar! /M.
GillaGilla
Y, skriver:
Jag var inte särskilt öppen i min blogg de första månaderna jag hade den, sedan bestämde jag mig för att vara mer öppen. Jag har en låst blogg också, som jag inte alls har haft särskilt länge. Om du vill ha adressen och lösenordet till den är det bara att hojta till! Kramkram <3
GillaGilla
sharkycomplete skriver:
Jag har aldrig tänkt på din kroppsform. Om jag tänker efter kan jag se en skillnad till förut – och det är jätte bra att du lagt på dig ett hälsosamt BMI! :-) Du är absolut inte tjock, du är helt perfekt! <3
GillaGilla