Min kropp.
Den dunkla belysningen invärtes.
Svartmålade naglar klöser hål på ögongloben.
Bara för att ta sig ut.
Smärtans obehärskade uttryck.
Blodfläckar, likt stänk av glas, mot det ångestfyllda kaklet.
Den isande, röda kylan.
Formad som ett svart nätmönster – existensens fängelse.
Hjälplösa läppar formar ett skrik.
Meningslöshetens vind rycker tag i det vita, skimrande håret.
Jag faller.