Jag känner mig förvirrad och vet inte riktigt om jag orkar bo hemma hos min familj längre. Fy fan. Allting känns så förvirrat. Jag tror att jag fick en panikattack när jag var på toalettenn idag. Plötsliga svettningar, skakningar och hög puls. Hm, nåja.
I dag har jag i alla fall haft det awesome med min boendestödjare. Hon är en sån awesome person! Min DBT-terapeut har jag också träffat. Vi har sysslat med exponering och pratat en del kring mina tvångstankar och tvångshandlingar.
Uppenbarligen skulle jag kunna fortsätta skita ut ord (ta det inte bokstavligt), men jag orkar inte riktigt. Det finns så mycket att skriva.

eriiza skriver:
Tack, tänkte göra en video på hur man gör sådana, men
har inte haft tid.. =/
GillaGilla
sharkycomplete skriver:
Ordbajsa på, Yolanda!
Jobbigt läge, men jag tror nog (om jag får säga det utifrån min uppfattning) att det är bra om du bor kvar där så att du inte är ensam om något skulle hända dig. Jag håller verkligen tummarna på att du snart kan finna dig till rätta. Tur att ditt boendestöd verkligen är ett stöd! <3
GillaGilla
Vanjavit skriver:
Ta den tid du behöver till att berätta. Känn inte att du måste om du inte orkar. Men så du vet, du skriver så himla bra! Uppskattar dina ord. KRAM <3
GillaGilla
Y, skriver:
Tack så mycket, fina du! <3
GillaGilla
twilightflower skriver:
Visst kan det vara jobbigt att bo med sina föräldrar när man är van att bo själv, men jag håller med sharkycomplete. Om du får panik eller plötslig extremångest så kan det va skönt att ha familjen nära. Tusen, tusen kramar. Ta allt i din egen takt!!! /M.
GillaGilla