Allt är en enda jävla röra. Känslor, tankar, intryck, måsten – you name it! Just nu är jag hos familjen och här har jag varit sedan tidig eftermiddag. Jag gjorde sällskap med lillebror J hit. Innan dess hade jag möte med DBT-terapeuten. Jag började gråta, hade ju lite extra sårbarhet på grund av att jag inte hade ätit på morgonen. Det berodde nog mest  på att det är mycket skit som jag måste gråta ut. Min OCD tar upp nästan all tid och dessutom är jag verkligen dålig på att planera. Jag har inte heller någon jävla lust att gå upp på morgonen.

Det känns på sätt och vis bra att kunna gråta. Jag får ju aldrig riktigt vila. Tror att jag är riktigt jävla ledsen, trött, orolig och rädd.