Hm, efter någon dags tystnad så skriker jag ut något här igen. I går hade jag en underbar dag med bästa och finaste E. Jag skulle typ aldrig klara mig utan henne. Ja, hon är som sagt helt enkelt bäst.

Den här dagen har varit tung. Riktigt tung. Jag har haft sådan fruktansvärd ångest som har drivit mig till vissa handlingar. Ibland vill jag bara ha en paus från allt, försvinna för bara en stund. Jävla helvete. Jag sov i alla fall i några timmar nu på eftermiddagen, men jag hade mardrömmar. Suck. Får man aldrig vara i fred eller?! Uppenbarligen inte.

Nu sitter jag i min säng och lyssnar på Kent och försöker laga mitt psyke efter dagens skit. Nej, jag tror inte att det var bestämt redan från start att livet skulle vara lätt. Nåja, det är inte läge att flumma iväg nu (haha).

Det gäller att stå ut i de svåraste av stunder.

Bara så ni vet – JAG VET NÄR FOLK FÖRSÖKER UNDVIKA MIG.

Anyway ;)

Puss