Dagen började tidigt och slutade sent. Först möte med arbetsterapeuten och sedan möte på MISA. Mellan de två mötena skulle jag hitta någonting att äta, vilket också var jobbigt. Att sådana små saker ska behöva ta energi är så jävla trist. Efter det andra mötet var det två timmars glapp, så då var det bara att vänta tills en personal på boendet kom hit så att vi kunde käka middag som planerat. Jag slår en signal till killen som också råkar vara i stan. Vi spenderar någon timme tillsammans innan jag skulle äta middag. Efter middagen tog vi bilen tillbaka till boendet och direkt efter det stack jag iväg till killen igen. Nu så där på kvällen är jag hemma igen. Trött som fan.

Känslomässigt känns allting jobbigt och tungt. Varför vet jag inte och dessutom orkar jag inte gå in på det. Allting känns så ledsamt och åt helvete. Äh, jag kanske bara är trött?