Fan. Mindre än sju timmars sömn i natt gjorde att jag somnade på tunnelbanan in till stan i dag, alltså precis efter att jag typ skröt om hur pigg jag var. Vilket jävla skämt! Jag bara föll. Efter att jag varit och tittat på olika hjälpmedel med min arbetsterapeut åkte jag hem. När jag kommit innanför dörren tog jag bort alla mängder smink jag hade i ansiktet, drog av mig min outfit och tog på mig myskläder. Sedan tvingade jag i mig lunch och efter det sov jag i några timmar och drog med mig själv till målarkursen. Där fick jag lite inre frid, för att sedan falla igen när jag kom hem. Det känns inte roligt att komma ner i det depressiva igen. Skit är vad det är.