Etiketter
Anhörigperspektiv - Psykiatri, Ångest, Depressivitet, Psykiatri
Jag önskar att jag mådde bra, men det gör jag inte. Det gör jag verkligen inte och det gör ont att se mina anhörigas oro – något som jag inte alltid tänker på. Jag har ju mitt perspektiv, men inte deras. Ärligt talat så har jag ingen insikt om hur dåligt de kanske mår över vad jag får gå igenom.
Oh well. Ont gör det. Tyvärr finns det inte så mycket att göra åt saken.
Ni som läser min blogg och lider av psykisk ohälsa – hur har ni det med stöd från era anhöriga?
Yolanda and her creative scream 
Vanjavit skriver:
Min familj har alltid stöttat mig, även fast jag många gånger känner det du beskriver; hur de också mår dåligt över att se sitt egna barn lida. Jag tänker många gånger på mina syskon, och att de kanske inte fått den uppmärksamhet som de behövt, med tanke på vad jag gick igenom under min tonårstid, och jag varit äldst. Men jag tror att det är viktigt att du försöker ta hand om dig själv så mycket som det går nu, när du har det tufft. För om jag tänker på hur min familj, vänner etc mår, blir det genast svårare att fokusera på mig själv. Jag hoppas att du förstår vad jag menar.
Så tand hand om dig nu gumman. Styrkekramar!
GillaGilla
Yolanda - "Det här är mitt privata krig" skriver:
Tack för att du delar med dig <3
GillaGilla