Ensamheten tar en 

tugga av verkligheten

ritar en svart linje längs

gränsen, gränsen

vågrät, som den

höga vågorna, som slår

mot horisonten, där det röda

skär mot siluetter

som vandrar mot tårarna

silverfärgade, mot

metall, skriker mot det

oroliga molnet, som vittnar

om hyckleri, precis som

pappersarken som stapplar 

förbi stirrande burspråk