Etiketter
Autism, Fördomar / Stereotypes, Inlevelse, Mamma, NPF (neuropsychiatric diagnosis), NT, Pinsamt, Relatera, Rykten, Svaller, Thåström
”klockan två på natten
öppet fönster
ännu ingen måne som lyser över spåren
det är december”
– Thåström
Förutom att det är juli och det är balkongdörren som är öppen. Precis som själen kanske bör vara. Eller ja, sinnet. Hejdå fördomar. Jag är så trött på människor som dömer människor utifrån skvaller. Det gör mig spyfärdig. Ta det inte bokstavligt… eller? Man vet ju aldrig. Right?
Vissa säger att jag alltid försöker vara annorlunda, alltså att jag försöker pusha det. Jag är annorlunda. Det gör mig deppig att tänka att alla är likadana. Det låter så tråkigt. Alla har ju unika erfarenheter av livet i grund och botten. Sedan kan man ha liknande erfarenheter, absolut. Men ingen har samma erfarenheter som någon annan. Det är det som är rätt coolt.
Jag har ändå svårt att begripa varför det är så viktigt för andra människor att följa mode och trender. Sedan att många tycker vissa saker är ”så jävla pinsamma”. Jag minns att när jag var liten frågade jag mamma vad ordet pinsamt betyder. Hon hade inget bra svar på det. Det är fortfarande delvis en gåta för mig – varför vissa saker är pinsamma. Jag skäms oerhört sällan, nästan aldrig. Fast jag vet att folk skäms för mig, men jag förstår inte varför. Eller ja, en del klarar inte av mig. För att vara tydlig: Jag förstår vad ordet pinsamt betyder, men jag förstår inte varför folk skäms för, enligt mig, märkliga saker. Ytterst få situationer skulle jag bedöma som pinsamma, enligt mitt tycke.
Har ni några tankar om detta? Det skulle vara intressant hur ni som inte har NPF ser på detta!
Yolanda and her creative scream 
beskrivarblogg skriver:
Yolanda, det gläder mig att du inte skäms för att du är du. Att andra kanske gör det, är deras problem. Vi är alla olika och det är tur – fy hum vad trist det vore om vi alla vore likadana, vad skulle då få livet att glimra och glöda? Inser kanske att ditt liv ibland är tungt, också utan skam – mitt är det, skammen har jag lagt bakom mig (tror jag, vill jag tro). Pinsamt? Inte mycket numera. Att bli påkommen med en dum och onödig lögn vore pinsamt. Att svika någon som litar på mig. Att överge någon som behöver mig.
GillaGillad av 3 personer
Yolanda - Aspergers syndrom - Diktande - Annorlundaskap skriver:
Jag förstår att man kanske känner skam eller skuld för större saker som har hänt. Synd att folk tycker att det är pinsamt med småsaker som att man har en fläck på tröjan tex … :)
GillaGillad av 2 personer
beskrivarblogg skriver:
Struntsaker, inte värda någon skam i världen
GillaGillad av 1 person
mycketyck skriver:
Längesedan jag brydde mig om vad andra människor tycker. Avundsjukan i Sverige är ett skit från Luther. Döm aldrig en människa från utsidan utan från insidan är min paroll. Därav har jag träffat människor med många olika bakgrunder som berikat mitt liv./Kram
GillaGillad av 2 personer
melkerlarsson skriver:
Jag bryr mig överhuvudtaget inte om vad andra människor tycker, detta med pinsamt förstår jag inte riktigt, min tonåring tycker säkerligen att jag är en pinsam pappa.
Jag skulle nog säga mer att bete sig ”normalt”, idag tycker jag att man kan bete sig mer ”onormalt” än förr. Världen har vidgats och folk accepterar mer och mer det som inte anses ”normalt”.
När jag i veckan stod vid en busshållplats så hade jag sällskap av en yngre kille och tjej, killen som uppenbarligen var intresserad av tjejen frågade henne: ”har du någon pojkvän”, ”nej” svarade tjejen, då frågade han henne ”har du någon flickvän”, ”nej” svarade tjejen. Hade den sista frågan ställts när jag växte upp hade den som ställt frågan fått en rejäl smäll på käften. Allt var inte bättre förr om man säger så, det som för fyrtio år sedan var knasigt och konstigt är idag tämligen ”normalt”.
GillaGillad av 2 personer
livsglimtar skriver:
Tänker att alla människor är lika i sitt basbehov, mat, tak över skallen, kläder och så vidare. Men sen finns det väl bara enäggstvillingar som är lika?
Så alla människor är olika, kan ju inte bli annorlunda, varje människa har ju sin uppväxt med möten, upplevelser, människor, kärlek, misslyckanden osv i evighet. Pinsamheter verkar yngre av idag ha mer besvär av än vad jag minns från min uppväxt, ung vuxen tid, livet. Men visst finns det pinsamheter, tillfällen när jag känner att jag kom till korta.
Tror mest det har känts pinsamt i stunder av ny kärlek som inte ännu är trygg. Känslan att jag inte vet riktigt om vi är ett par och om han är lika intresserad? Pinsam känsla kan vara en massa olika känslor.
Jag funderar fram och tillbaka på vad som gör att du aldrig har känt av pinsamheter, var glad att du slapp den delen. Pinsamhetskänslan har väl med skam att göra?
Skam kan man vara utan.
Tankarna far hit och dit och ingen ordning får jag på det hela.
Om man är stark i sig själv bryr man sig inte om trender, mode.
Okoncentrerad är jag just nu, lämnar mina rader så här, pinsamma vem vet?
Kram 🎀🤎🎀
GillaGillad av 1 person
Yolanda - Aspergers syndrom - Diktande - Annorlundaskap skriver:
Känner mig nästan utanför på grund av faktumet att jag inte känner så mycket sådant.
GillaGillad av 1 person
livsglimtar skriver:
Tänker först, kan tuffa händelser i uppväxten göra att man stänger av? Ja, skulle jag vilja påstå.
Sen kan det ju höra till det som plågar dig psykiskt, kan väl också kapsla in dig i ett vacum, där du kanske inte reagerar på vissa saker och andra för mycket.
Sen håller jag med din kompis Orsakullan att med åren struntar man mer och mer i vad andra tycker och tänker. Bortsätt från mina närmaste anhöriga, deras tankar bryr jag mig om, är mer sårbar med dem.
Vad tror du själv det hänger ihop med, barndom, uppväxt eller den bipolära delen i dig? 🌷🤍🌷
GillaGillad av 3 personer
★ Orsakullan som blev mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv★ skriver:
Jag vet inte, har nog kommit till en ålder när jag skiter i sånt. Förundras mest över folk som orkar bry sig i andra.
GillaGillad av 2 personer