fötterna drar längs med trägolvet

långsamt, likt vindens spår

skrikande skor faller ner på 

trottoaren där molnets

likgiltiga skugga läcker blod

från en själ som aldrig fått vara med

där svarta tårar faller ner i en pöl 

av iskall sorg, där hopplösheten speglas

och folk går förbi passagen 

som om ingenting hade hänt

fotsteg mot metall faller samman