godstågen flyter längs trottoaren

dina hjärtslag bultar mot glödande glas

precis som gårdagens ångestdrypande sanning

ditt eget eko försvinner 

då ditt mörker blottas mot djup metall

du skriker, där perrongen skakar

i takt med din kropp, som 

blir ett med vinden, ljusblått

liksom färgen på dina ögon, ty

tysta tårar letar sig igenom

den tröga, förbannade luften

tills bommarna går ner igen