Jag vet inte om det är slumpen som avgör vad man minns. Vissa saker kanske, inte andra. En sak vet jag dock. Jag har fotografiskt minne, vilket gör att mitt minne inte fungerar som andras.

En sak som jag är säker på blir värre av att jag har fotografiskt minne är min OCD (tvångssyndrom). Det är väldigt komplicerat, men det gör att jag aldrig glömmer vissa saker. När jag väljer hur jag ska göra något, till exempel att känna att dörren är låst, måste jag tänka igenom den handlingen jag tänker utföra en gång till – annars kan det leda till att det blir en tvångshandling i framtiden.

Allt detta leder till att jag minns bilder som tas ur min vardag, med minnet, blir för alltid inpräntad i min hjärna. Det är svårt att leva med tvångsmässiga minnesbilder. Jag kan långt ifrån välja vad jag minns. Ni tänker kanske att ni inte heller kan det. Fast jag menar det verkligen bokstavligen.

Hur tänker ni om ert minne?