droppar, genomskinliga

av hav, himlen när den gråter

skrikande gatulyktor

ljuset svider mot metall

aska faller mot glömska

där ensamheten frodas

långsamma steg, trevande

en själ av tröst, oro

där nuet blir för verkligt

då gräset drunknar

i, din gråskala

där blått vill dig väl