Jag känner mig helt sönderdeppad nu när det börjar komma i fatt mig. Att vissa mediciner har pajat min kropp. Allt det här med kropp och vikt gör mig så förbannat ilsken. Kanske för att jag har haft en ätstörning, men också för att jag ärligt talat inte förstår varför folk i allmänhet dömer ut människor – helt enkelt: utifrån hur de ser ut. Ni bör skämmas!

För de som inte förstår… MAN GÅR INTE FRAM TILL FOLK OCH FRÅGAR OM DE ÄR GRAVIDA, KORTA, TJOCKA, SMALA, UNDERVIKTIGA! Hur svårt är det att förstå? Det verkar väldigt svårt för ytliga klubben att greppa. Prova att greppa ett handtag! Precis så ska du greppa det jag skriver nu. Problem? Ring din mamma och fråga om hon kan komma över med ett anteckningsblock.

Det känns som jag har börjat tappa det lite själv. Inte angående det jag skrev i förra stycket – utan i allmänhet. Jag vet inte om det har att göra med att jag fortsätta sänka Seroquel förra onsdagen/torsdagen. Jag har dessutom bytt ut depot-tabletten mot en snabbverkande sort, allt på läkares inrådan självfallet. Den snabbverkande gör att jag blir väldigt trött rätt så tidigt och måste sova. Fast den gör också att jag sover hela natten, vilket är bra.