I eftermiddags besökte jag och mamma Elisabeths grav. Då kom alla känslor tillbaka, som har ekat sedan jag var där sist. Vad som hände samma veva som hon dog. Misshandeln och kaoset med Försäkringskassan. Bland annat. Tätt inpå ett medicinkaos. Precis innan jag flyttade in till stan.

Jag mår inte lika dåligt som jag gjorde när jag senast var där, men det kändes som då. Precis när jag var där. Nu när jag är hemma känner jag inte så längre. Fast jag tror att jag inte tillåter mig att tänka på det annars, eventuellt.

Hoppas att hon känner hur mycket jag saknar henne <3