Violetta viskningar, genomskinliga
Tomma fotspår genom en gnistrande stad
Oroliga moln stirrar mot metalliska
Resonansen från bortglömda barer

Gråskalan ger höghusen perspektiv
asfalten formar vår vardag
Molekylerna står, blankt – ser på
spillror av kritor, stelnar
leran skriker mot rött

När känslornas kvalité fryser till is.