Det är något mörkt över mig. Jag vet inte vad, riktigt. Fast jag får åtminstone sova. En paus.

Om ett tag ska jag hem till mamma och pappa för att fika. De ska möta mig här utanför, så ska vi gå till deras lägenhet – är det sagt. Jag skulle egentligen ha träffat Ylle, men hennes kille har börjat få symtom. Vi får skjuta upp det lite till de vet vad det är. Ni vet – covid-19 ´, för att vara tydlig. Om det behövs.

Förresten: Det var någon som kommenterade och skrev att personen i fråga tyckte att jag lyssnar på för deppig musik… Jag tänkte svara lite kort på det. De låtar som påverkar mig negativt har jag i en speciell lista på spotify eller så har jag inte lagt till dem alls. Eller så har jag lagt till dessa, tagit bort dem – flera gånger om. Ibland för att de påminner om trauma. Det mesta som jag lägger upp är musik som är placerad i min standardlista. Som förövrigt heter ”Det är ni som är dom konstiga, det är jag som är normal”, efter Thåströms album från 1999.

Jag hoppas att ni förstår min förklaring.

Ha en bra dag! <3 /Yolanda