Dikt från 2014-04-13: Världen

Etiketter

,

Världen ser ut så här,
det kan man kalla misär.
Så mycket lidande,
en hel del kvidande.
Alla dessa orättvisor,
gör allt till flisor.
Om det ens finns någon framtidstro,
det är bara att följa en bro.

Novell från 2014-04-13: Den jättelika varelsen med stort känsloliv

Etiketter

,

Det var en gång en jättelik och mycket ensam varelse. Hon vandrade längs den nedsläckta motorvägen, mitt i den. Hennes kropp var byggd som en robot i en människokropp på två meter. Långt, svårt hår ner till midjan, stora gröna ögon, blodröd mun, inga kläder och ett enormt känsloliv. Hon ville inte leva längre, depressionen har tagit över. 

Motorvägen var tom på bilar. Varför? Hon bara väntar på att en bil ska komma körandes, så att hennes liv skulle få ett slut. 

Plötsligt började hon tänka om. Tänk om det finns ett liv för henne också. Precis då kom en bil och körde på henne bakifrån och hon hann inte fundera längre. Allt som hördes var en stor smäll.

Dikt från 3014-04-13: Där utanför

Etiketter

,

Glödande händer,
städer i bränder.
Högar av kol,
häxor bränns på bål.
Himlen är full av rök,
på gatan hörs stök.
Allting står i lågor,
det äro plågor.

Dikt från 2014-04-13: Blodig avdelning

Etiketter

,

Blod som droppar,
tomma koppar.
Någon skvätt kaffe kvar,
även om man önskar att man satt i en bur.
Mediciner som delas ut på speciella tider,
även om det svider.
Vida väggar som ger i från sig ett skri,
ifrågasätter vem du vill bli.

Utskriven!

2014-05-09 15.12.48I dag blev jag utskriven från avdelningen efter ca fem veckor inskriven. Det firade jag med en Mocca latte på Espresso House.

2014-05-15 15.03.12

Nu sitter jag och väntar på att få skölja ur en blekning ur håret, vilket också en del av ”firandet” av att bli utskriven.

Dikt från 2014-04-13: Fast i en blandepisod (bipolär sjukdom)

Etiketter

, ,

När vatten blandas med blod,
blir det en oändlig flod.
När det i benen kryper,
kommer tankar som stryper.
När man är depressiv,
har man en tendens att bli aggressiv.
När tankarna rusar, 
då vinden susar.

Novell från 2014-04-13: En tidig morgon i november

Etiketter

Morgondimman beblandas med mörkrets skugga. Vägarna är tomma och lyktstolparna frostiga. Solen har inte tittat fram och visat sin odefinierade gestalt. Frosten har lagt sig över det en gång gröna och grönskande gräset.

En naken kvinna kommer gående mitt på motorvägen. Hon har långt blont hår, rött läppstift och röker röda Prince. Med vacklade steg vandrar hon framåt på vägen. Hon fimpar cigaretten och beror en, den utvalda, lyktstolpen. Mitt i allt fastnar hon. Det är som att fastna i ett fängelse som liknar en isglob, fast hon känner inte smärtan.

Bilarna passerade denna tidiga tidiga novembermorgon. Kvinnan satt fortfarande fast med sin tunga mot lyktstolpen. Plötsligt kör en bil av vägen och över henne.

Vi får ej se henne igen.

Dikt från 2014-04-12: Skörhet

Etiketter

,

Natten är klar,
i såren finns det var.
stjärnorna lyser,
flickan fryser.
Hennes hår täcker hennes rygg,
även om hon själv är väldigt skygg.
Hennes siluett äro skör som glas,
ty den kan lätt gå i kras.

Dikt från 2014-04-12: Hopp?

Etiketter

, ,

Än finns det hopp,
även om allt känns som en flopp.
Det kan kännas som att springa runt med dropp,
men försök att samla alla tankar i en kopp.

Porträtt från ingenstans (skrivet 2014-04-12)

Etiketter

Svarta stilettklackar mot den blanka parketten. Nätstrumpbyxor mot de slanka benen, som här in i huden. En svart skinnkjol som smiter runt midjan, med ett nitskärp runt. En spetstopp med djup urringning. Blodrött läppstift och svart sminkning runt ögonen mot hennes blonda hår.

Yolanda, 18 år.

Dikt från 2014-04-12:

Etiketter

,

I den underjordiska gången,
hörs den hjärteskärande sången.
Fåglarna kvittrar på perrongen,
du får ej höra följetången.

Dikt från 2014-04-12: Finns det något hopp?

Etiketter

, ,

Havet skvalpar,
hundarna valpar.
Gräset gror,
människor vandrar runt i skor.
Himlen är klar,
men den har inget svar.
Hoppet lyser genom fönstret,
därmed bryter det stjälpande mönstret.

Dikt från 2014-04-12: När solen visar dig vägen

Etiketter

,

När orken inte finns där.
När allt bara finns där och tär.
När blodet inte slutar rinna.
När ångesten får vinna.
När det är nära att ge upp,
startar din hjärna en kupp.
När solen visar sig, 
visar den vägen dig.

Dikt från 2014-04-12: Ser du?

Etiketter

,

Ser du stjärnorna,
som lyser som lantärnor?
Ser du blod,
som rinner som en flod?
Ser du hopp,
som ryms i en kopp?
Ser du svampar,
som ibland krampar?
Ser du livet,
då du ibland tar klivet?

Dikt från 2014-04-12: När allting går i kras

Etiketter

,

Inte ens det sköraste porslin,
kan få hjälp av terapin.
Bortom himlen finns kanske en annan värld,
där man inte är lika tärd. 
Man får stjärnorna tro,
istället för att hoppa från en bro.
Glas som går i kras,
du blir en annan slas. 
Ta en klunk från en burk,
du är inne i samma lunk.

Dikt från 2014-04-12: Atmosfären

Etiketter

,

Himlens svarta uppenbarelse.
Isande stjärnor mot blodröda stänk.
Den håliga månen vakar över den dimmiga atmosfären. 
Daggigt gräs mot fuktig jord,
man finner ej ord.

Dikt från 2014-04-12: Slut på hopp och tro

Etiketter

,

En kvinna hoppar från en bro,
inget hopp – ingen tro,
Ett plask hörs i detta mörka hav,
en ilsken doft av sav. 
Hon hade tyckt att vet inte varit värt att leva,
det var ingen idé att treva.
Solen går i moln och regnet öser ner,
aldrig denna kvinna igen ser.

Novell från 2014-04-11: På bänkarna utanför tobaksaffären

Etiketter

,

Utanför den gamla tobaksaffären sitter de som tömmer flaskor och burkar. De sitter tillsammans utspridda på två bänkar.

Fem stycken är de. Sven är deprimerad och har ganska nyligen tagit till flaskan. Lars började dricka för mer än tio år sedan efter skilsmässan med ex-frun Sara. Han har börjat gå på AA-möten, men har ändå väldigt svårt att sluta dricka. Lisa har haft missbruksproblem ända sedan hon var tonåring och nu är hon över trettio. Hon har haft en tuff uppväxt och lider av posttraumatiskt stressyndrom. Bjarne är sextio fyllda och och har druckit sedan han var tonåring, för att det ansågs tufft. Han har aldrig kunnat sluta. Annie började dricka för fem år sedan efter skilsmässan med Larsa. Hon har inte riktigt insett hur mycket hon dricker.

Sven, Lars, Lisa, Bjarne och Annie känner varandra inte så bra än. De pratar nästan uteslutande om sprit, cigaretter och problem. Nu sitter de och skickar en starköl och ett paket röda Prince laget runt. Det är en vårdag i april. Folk går förbi med sina dömande blickar. Sven sänker huvudet. Han tar ut cigaretten ur munnen och klunkar direkt ur en flaska Explorer Vodka-flaska. Lisa och Bjarne skriker i kör:
-vad fan glor ni på? till folk som går förbi.
Folk ryggar tillbaka. Lars bli provocerad och kastar iväg ett tomt cigarettpaket. Några medelålders kvinnor börjar viska till varandra. Lisa blir på dåligt humör.
– Vilka fan är ni att döma oss? skriker hon.
Kvinnorna går därifrån.

Vad dessa människor inte vet är att Lisa går hem och drömmer mardrömmar varje natt. Sven ligger i sin ensamhet med självmordstankar. Lars ligger i soffan med en vinflaska och försöker glömma Sara. Annie dricker billig öl och försöker glömma Larsa. Bjarne har druckit sedan han var tonåring och brottas med tanken att aldrig kunna sluta dricka. 

Döm aldrig dessa människor.